BAKGRUNDEN TILL RYSKA KRIGET - Eftersom svenskarna var upptagna med att kriga i Polen tog nu ryssarna chansen och anföll svenska Livland. Befälhavare i Livland var Magnus de la Gardie. (Berättelser ur svenska historian sjätte bandet s. 134). Hans närmaste man var fältmarskalken Gustaf Adolf Lejonhuvud som hade utmärkt sig som en god strateg under 30-åriga kriget. (Carlon, Manfred (1903). Ryska kriget 1656-1658 s. 7).
I RIGA FANNS 1654 - KAPTEN JACOB OCH FÄNRIK BERNHARD JANUARI - MAJ - Kapten Jacob tillhörde Viborgs regemente i överste Jacob Scotts kompani. 1654/5 Fänrik Bernhard tillhörde även han Viborgs regemente men tillhörde kapten Helmut Hastfers kompani.1654/5.
Överste Jacob Scott - för ett värvat regemente till häst och en skvadron dragoner i Livland 15/12 1654. (Elgenstierna VII s. 121).
Viborgs regemente var vid den här tiden uppdelad i Viborg östra och Viborg och Viborgs västra. De var bland annat stationerade i Riga. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s.124).
Odert Hastfer Viborgs kavalleri (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s. 526).
BEREDSKAPSLÄGET VÅREN OCH VINTERN 1655 - Flertalet hemmavarande finska regementen beordrades marschera till Livland och i början av mars beordrades återstående finländska samt de hemmavarande svenska regementen till att vara "patenta". (Tersmeden s. 9).
KRIGSFÖRKLARING - 17 MAJ 1656 - förklarade Ryssland Sverige krig. Anledningen var att de ville återvinna de som de förlorade till Sverige vid freden 1617.
ANFÖLL INGERMANLAND OCH ÖSTRA FINLAND - 3 JUNI 1656 anföll ryska soldater Ingermanland och tog sig därefter över gränsen till Kexholmens län. (Topelius 32 föreläsning). Narva där Johan var stod under Gustaf Horns befäl och var välförsett med soldater. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s. 134).
DEN BALTISKA FRONTEN 1656 - Anfallet inleds i början av juli.
DÜNABURG JUNI -JULI - I slutet av juni hade med trupper ur Riga garnison under Carl Gustaf Lewenhaupt befäl en framstöt till Dünaburg. Staden kapitulerade den 1 juli. (Mankell s. 11).
INTAR - DÜNABURG - 18 - 31 JULI 1656 - Den första ryska attacken riktades mot Dünaburg som försvarades av kommendant Hans Johan Willigman. Mellan 18-31 juli 1656 belägrades och erövrades Dünaburg.
Den ryska styrkan bestod av 12.000 man. Överste Villigman kastade sig i lågorna av ett hus. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s. 132).
RYSKA KRIGET - ÖVERBEFÄLHAVARE FÖR DE LIVLÄNDSKA TRUPPERNA MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIES BREV - RYTTMÄSTARE STAHL 8 AUGUSTI 1656 - I ett brev från Magnus Gabriel de la Gardie (överbefälhavare för de livländska trupperna). till Carl Gustaf Lejonhufvud den 8:e augusti skriver överbefälhavare de la Gardie att RYTTMÄSTARE STAHL deltagit i ett återtåg från Kirchholm till Ljungfemhof och varit med i ett utfall mot Riga där den kusinen till den ryske tsarens svärfader infångats. 743 ”Från St. Jungfemhof drog sig Thurn till Kirchholm, hack i häl följd av en rysk armékår på 7,000 man under generalen knes Jakob Zerkazky. Återtåget skedde ej utan sammanstötningar. Vid en träffning mellan 30 svenska ryttare under ryttmästare Stahl och 130 väl beridna ryssar vid Jungfemhof hade bland annat infångats en rysk kaptenlöjtnant, som var kusin till tsarens egen svärfar.” (Carlon, Manfred (1903). Ryska kriget 1656-1658 s. 77).
Bey Gerhard Schrödern skriver i sin dagbok ”Ryttmästare Stahl var under anfallet den 7 en modig soldat och var prisvärd i många situationer”. NOT!!
Därefter vände sig ryssarna mot Kokenhusen. Stormningen av Kokenhusen började den 11 augusti. I Kokenhusen fanns överstelöjtnant (Konrad) Sperling med en svag garnison bestående av 60 man. (Carlon, Manfred (1903). Ryska kriget 1656-1658 s.28). Efter att ha erövrat Kockenhusen rykte ryssarna fram emot skansen vid Kirkholm som inte var så befästad, att den kunde göra motstånd. Svenskarna hade därför rivit och bränt ner den och givit sig av innan ryssarna kom dit.
12 AUGUSTI 1656 - Därefter tågade de ryska soldaterna vidare och kom fram till Rummel, vars tre färjor, var och en bestyckad med tre kanoner, höll vakt vid Düna. Vid befälhavarens försök att föra undan dem blev de av vinden och strömmen drivna mot stranden, varvid färjorna med kanoner föll i moskoviternas händer, men soldaterna lyckades rädda sig i båtarna. Då de svenska ryttare, som inte långt därifrån höll vakt på stranden, hörde larmet, gjorde de ett anfall mot moskoviternas förtrupper och skrärmystlade längr med dem, och sedan de nedgjort många, drog det sig tillbaka i säkerhet. Men även svenskarna led förluster, i det att tjugo ryttare och major Bernhard Rehnbinder stupade och Jakob Weingarten blev sårad i huvudet. Först hade ryttmästare Stahl, med trettio ryttare vid det så kallade Jungfernhof anfallit och 130 moskovitiska ryttare och nedhuggit de flerat, varjämt deras anförare blev skadad och förd till staden. (Pufendorf, Samuel del 3 s. 199). Jungfernhof ligger cirka 4 km från Riga.
Bernhard von Rehbinder dog 20 augusti 1656 i Riga. (Stackelberg, Otto Magnus Geneologische handbuch der estländsiche ritter vol. 1 s. 197).
20 - 21 augusti 1656 - Följande dag, då Magnus Gabriel de la Gardie med några officerare rekognoserade de i närheten av staden belägna sandkullar, kom greve (Heinrich) af Thurn i sporsträck mot de svenska ryttarna, vilka på skilda håll inlåtit sig i skärmytslingar med fienden, och uppmanade dem att hålla ut tappert. Därpå ryckte han mot fiende, men råkade under förföljandet av honom komma för långt bort. Varvid trupetsignaler eller de la Gardies budbärare förmådde honom att vända om, då han var alltför ivrig för att hämnas på fiende, och han blev slutligen omringad och tillika med Vilhelm Cronman och några ryttare nedhuggen. Överstelöjtnant (Johan) von Buddenbrock hade med 30 ryttare följt efter greven af Thurn, men en av dessa undkom endast tre utom Buddenbrock, vilken erhållit 14 sår. Greven av Thurn och Vilhelm Cronmans lik, vilka huvudena blivit avhuggna, blev följade dag förda till staden. Därpå omringades staden av hela den moskovitiska styrkan och råkade dörvid i större fara. För några år sedan hade förstäderna blivit försedda med omfattande fästningsverk, vilka dock vid denns tiden inte var i gott skick. Dessa befästningar var ochså af sådan utsträckning, att tillräckligt antal soldater inte fanns för dess försvar. Ty i hela Riga fanns endast 1.800 fotknektar, 500 dragoner, 1.500 ryttare och en del borgare, tillsammans med 5.000 vapenföra, vilka vore för försvaret användbara. Förrådet av kanoner, kulor och krut var heller inte tillräckligt. Därför hade kungen för länge sedan befallit, att alla halvfärdiga befästningsverk skulle raseras, på det att fienden inte skulle kunna dra någon fördel av dem. Emelletid förtog sig de belägrade till kungens stora förtret att i början försvara själva utanverken, inonom vilka en stor del bönder hade tagit sin tillflykt och dit fört sin boskap och sädesförråd. Särskilt hade soldaterna där utposterats, fastän en var måste inse, att det var omöjligt att med en så ringa styrka kunna försvara dessa ofärdiga fästningsverk mot en så fruktansvärd fiende, i synnerhet som de dit flyktade bönderna såväl som invånarna i själva förstäderna, vilka uppgick till ett antal över 700, inte kunde föra vapen. Och man visste för övrigt inte, vid vilken tid man borde lämna fästningsverken, eller på vad sätt detta skulle ske. Därför då, man vet inte av vilken orsak, under natten en plötslig skräck intog allas sinnen, blev husen stuckna i brand och all däri befintlig proviant förstörd, och allt folk flydde in i staden, så att soldaterna ledo mycket, då rådet icke kunde förse dem med proviant. Emellertid var både soldater och borgare modiga och redo att till sista blodsdroppen försvara sig. Kungen hade uttryckligen befallit de la Gardie att inte ingå på någon förlikning eller att tänka på någon kapitulation, allt under den förhoppning att han inom de närmaste dagarna skulle kunna komma med hela arméen för att hjälpa dem. Det fanns ochså ännu inom staden tillräckligt med provianter, men såväl i allmänna kassor som i enskildas rådde en stor pennignbrist, då staden måste underkasta sig stora kostnader för befästningsverkens iståndsättande och då den dessutom under nästföljade år hade försträckt kungen mer än ett hundra tusen thaler. Med ett ord, penningar såväl som krut och annan amunition var otillräckliga för de nödvändigaste behoven. Och soldaterna gick nästan halvnakna, då inga allmänna medel för deras beklädnad var att tillgå och ingen enskild person fanns, som ville eller kunde försträcka penningar. Därtill kom, att genom det utbrutna kriget borgarna, som hade emr än en miljon thaler att fordra på andra orter, inte kunde indriva något av det. All handel låg ochså nere till följd av de höga tullarna. Moskoviterna hade med så mycket större tillförsikt intagit sina ställningar framför staden, som överstelöjtnant (Francis) Johnston, till börden skotte, gått över till fienden och förått stadens tillstånd. För att göra sig så mycket behagligare för moskoviterna hade han farit med lögn, i det han uppgivit att utom borgare och bönder fanns knappast 100 med vapen försedda soldater. Detta gjorde moskoviterna över höfvan djärva, och de skröt med att Estland, Livland, Ingermanland och Finland snart skulle falla i deras händer och att även kungen av Polen skulle underkasta sig Moskva. En Stahlare tillhörde överstelöjtnants regemente.
RIGA BELÄGRAS AV RYSSARNA 21 AUGUSTI - 5 OKTOBER 1656 - Till en början hade moskoviterna spritt ut, att de skulle med storm taga Dünamünde, men om detta slog fel, skulle de uppföra en skans mellan staden och denna fästning för att avskärma dess förbindelse med havet. De skröt även, att de skulle få hjälp av holländarna, och att de skulle få danskarna på sin sida. Emellertid ändrade de sin plan och ryckte med hela sin styrka fram mot själva staden och slog läger vid Düna med 90.000 stridande. De ansåg sig så mycket säkrare om att kunna ta staden, som de belägrade, vilka efter mycken tvekan dragit sig in i staden, hade underlåtit att rasera utanverrken och att riva ner hus och häckar. De kunde därför med lätthet anlägga batterier i husen på ett pistolskotts avstånd från vallarna.
23 AUGUSTI 1656 - För kvinnornas veklagan icke skulle göra männen modfällda, lät Magnus Gabriel de la Gardie föra sin gemål och andra officerares fruar över till Sverige, liksom och flera av borgarna sände sina hustruar till Lübeck. Då icke tillräckligt förråd av foder fanns, dränktes alla hästarna, som man kunde undvara. De belägrade bemödade sig genom utfall och skjutande att avhålla moskoviterna från befästningsarbeten, vilkt inte desto mindre pågick fram emot stadsgraven, då fienden hade övervlod av folk och därför icke skonade sina soldater. Snart nog kunde heller inte någon skada genom kanolelden tillfogas fienden.
25 AUGUSTI 1656 - Sedan genom en trumpeterar signal givits, sände moskoviterna till porten en överste, som medförde greven af Thurns huvud i en med sammet överklädd kista tillika med en skrivelse till de la Gardie, officerarna och rådet. I denna skrivelse, som var fylld av barbariskt övermod, uppfordrades staden att kapitulera. Denne överste hade även till uppgift att utspionera vallarnas och gravarnas beskaffenhet. Emellertid blev han utan något svar avvisad, och på det att fienden måtte få veta, vilket mod besjälade de bebägrade, gjorde överste Martin Schultz med 400 fotknektar och överstelöjtnant Mannersköld med 200 ryttare ett utfall. Under den skarpa skärmytslingen blev många av moskoviteran nedhuggna, bland dem den överste, som överlämnat greve af Thorns huvud. Vid samma tillfälle blev de la Gardie vid en utflykt på vallarna skadad av en exploderande kruttunna, varefter han några dagar måste hålla sig i sängen.
Sedan moskoviterna, nu hade fått sina batterier i ordning, öppnade de livlig kanoneld mot staden och kastade in bomber, vilket de forsatte med dag och natt, så länge belägringen varade, varvid större skada vållades byggnader än människor. En natt företog de sig att anfalla den på motsatta stranden av Düna uppförda Cobron-skansen, men blev så grundligt tillbakaslagna av major Heideman, vilken där hade befälet, att de inte vidare vågade förnya försöket, som dessutom försvårats av att vattnet strömmade ut ur den genombrutna fördämningen.
5 SEPTEMBER 1656 - Under kanonelden blev (Simon Grundel-Helmfelt) Helmfelt, som stod på en bastion, sårad i huvudet, och även överste Johan von Fersen fick ett revben krossat. Samma dag gjorde svenskarna ett utfall, hög ner många moskoviter och tog med sig 40 oxar till staden. Två dagar därefter (7 september) brev överstlöjtnant Bistram med 150 man fienden från två batterier med stor förlust för denne. Likaledes samma dag, höll major Lensmann och ryttmästare Stahl med 180 ryttare och 60 fotknektar tappert ut mot fienden, gjorde 6 av dessa kanoner obrukbara och hög ner inte mindra än 100 man, men ryttmästare Stahl och Welberg jämte 6 ryttare stupade. (Pufendorf 3 s. 197) Enligt Schröders dagbok är det ryttmästare Richard Stahl som dog. Han var vid greve Pontus Fredrik de la Gardies regemente. (NOT!!!). - 7 SEPTEMBER 1656 - Major Claus Lensman och ryttmästare Richard Stahl med 180 ryttare och 60 musketörer. (Gerhard Schröderns dagbok bild 28).
5 OKTOBER 1656 - UPPHÖRDE DEN RYSKA BELÄGRINGEN AV RIGA - Befälhavaren var Simon Grundel-Helmfelt.
1657 ÅRS LANDRULLE - CARLENHOF - RYTTMÄSTARE RICHARD - I landrullen som förvaras på stadsbibliotekt i Rige tillhörde 1/4 haken Carlenhof i församlingen Roop ryttmästare Richard så länge han var i tjänst. (Hagemeister, Heinrich von (1836). Matterialen zu einer Geschte der Landgüter Livland teil 1 s.96).
KARL X GUSTAVS FÖRSTA DANSKA KRIG 5 JUNI 1657 - 28 FEBRUARI 1658 - Den danske kungen hade länge legat och funderat på att anfalla Sverige. Missnöjet med freden i Brömsebro 13 augusti 1645 hade växt sig allt starkare. Nu var rätta tillfället - Sveriges armé hade fullt upp att kriga i Polen och Ryssland. Den 5 juni 1657 förklarade Danmark Sverige krig. Kungen fick underrättelse om den danska krigsförklaringen den 23 juli och beslöt då att bryta upp med en del av sin soldater och bege sig mot Danmark. NOT!!!
Slaget vid Walk den 8 juli 1657 (svensk seger)
6 JANUARI 1658 - DEN RYSKA BELÄGRINGEN AV RIGA HÄVS GENOM UTFALL OCH BESEGRANDE AV RYSSARNA I SLAGET VID KOBRON
NARVA - VÅREN 1658 - Under våren 1658 belägrades Narva av ryssarna. De ryska trupperna fick dra sig tillbaka. Freden i Danmark kunde nu göra att Sverige kunde skicka soldaterna från Danmark till Ryssland. Detta gjorde Ryssland mer motiverat att söka slut fred. (Sundberg, Ulf Svenska krig 1521-1814. s 221-227)
VAPENVILA DEN 17 MAJ 1658 - 17 maj 1658 slöts vapenvila mellan Sverige och Ryssland och det inleddes fredsförhanlingar mellan de båda länderna.(Wikipedia).
12 SEPTEMBER 1658 - ERÖVRAR SVENSKARNA MARIENBURG FRÅN RYSSARNA
20 DECEMBER 1658 - STILLESTÅNDET I VALIESAR - Ett stilleståndsavtal på tre år tecknades den 20 december 1658 i byn Valiesar söder om Narva. I stilleståndsavtalet bestämdes att Ryssland tills vidare skulle behålla sina erövringar.
KAPTEN JOHAN (f.1636-d.1703) tjänstgjorde från 10 FEBRUARI 1659 i NARVA samt vid fästningen i Reval. Johan hade avancerat till kapten och innehade en tvådelad tjänst som kapten i artilleriet och Ingenjör. (I arméns rullor 59:2)
ÖVERSTELÖJTNANT JOHAN I NARVA JULI 1659 - Johan tillhörde då regementsstaben i Narva. 59/5.
21 JUNI 1661 FREDSAVTAL - Först den 21 juni 1661 tecknades en slutgiltig fred på godset Kardis i Lais socken i Estland. Där avtalades att Ryssland skulle återställa samtliga erövrade områden till Sverige och därmed blev resultatet i det stora hela en återgång till de gränser som fastställts vid Stolbova 1617.
EFTER KRIGET;
MAJOR OCH INGENJÖREN JOHAN 1662 – 1662 finns han omnämnd som ingenjör i det av Jacob Stahl uppställda förslaget över fortifikationens personal i Ingermanland. (Munthe, Ludvig W:son (1904-1906). Kongl. Fortifikationens historia. 2, Fortifikationsstaten under Örnehufwudh och Wärnschiöldh 1641-1674. Stockholm: Norstedts s. 405).
TRYCKTA KÄLLOR;
Carlon, Manfred (1903) Ryska kriget 1656-1658
Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1
Pufendorf, Samuel von (1915). Friherre Samuel von Pufendorfs sju böcker om konung Carl X Gustafs bragder 3.
Dagbok; Grundliche und warhaftige Relation von der Belegerung der Könl. stadt Riga in Liefland (1657). Gedruckt zu Riga Bey Gerhard Schrödern.
OTRYCKT KÄLLA; Krigsarkivet - améns rulllor; 1629-1721