PÅGICK - Maj 1656 - juni 1661
KRIG MOT; Ryssland
ANGRIPARE; Ryssland anföll Livland från tre håll; Riga, sydöstra Livland och Dorpat och Ingermanland.
SVENSKA REGENTER; Karl X Gustav (f. 1622 d.1660) och Karl XI (f. 1655-1697)
UTLÄNDSK REGENT; tsar Alexej Michailovit (f. 29/3 1629 d. 8/2 1676).
KRIGET UTSPELADE SIG I; såväl i Estland och Livland, Ingermanland och Finland.
SVENSKA BEFÄLHAVARE:
FINLAND; fältmarskalk Gustav Adolf Lewenhaupt (f. 24/2 1619 d. 29/11 1656 i ett fångläger i Finland).
INGERMANLAND OCH KEXHOLMEN; generalguvernören Gustaf Evertsson Horn (f. 1614 d. d. 1666.) Han hade tillträtt tjänsten den 2 augusti 1654. (Finlands historia under Karl X Gustafs regering s. 63).
LIVLAND; Magnus Gabriel de la Gardie (f. 1622 d. 1686). Vid sin sida i Livland har de la Gardie generalmajor Simon Grundel Helmfelt (f. 25/9 1617 d. 14 juli 1677 i slaget vid Landskrona).
FRED; Freden i Kardis mars - 21 juni 1661.
STAHLAR I KRIGET; Ryttmästare Richard Stahl (f. 16XX d. 7 september 1665). Kapten och Ingenjör vid artilleriet i Ingermanland Johan Stael. (f. 1636 d. 1703).
BAKGRUNDEN TILL RYSKA KRIGET - Eftersom svenskarna var upptagna med att kriga i Polen tog nu ryssarna chansen och anföll svenska Ingermanland och Livland.
SVENSKA BEFÄLHAVARE:
FINLAND; fältmarskalk Gustav Adolf Lewenhaupt (f. 24/2 1619 d. 29/11 1656 i ett fångläger i Finland).
INGERMANLAND OCH KEXHOLMEN; generalguvernören Gustaf Evertsson Horn (f. 1614 d. d. 1666.) Han hade tillträtt tjänsten den 2 augusti 1654. (Finlands historia under Karl X Gustafs regering s. 63). "Fästningarna Nöteborg, Kexholmen, Ivangorod och Narva är förfallna" (s. 134)
LIVLAND; Magnus Gabriel de la Gardie (f. 1622 d. 1686). Vid sin sida i Livland har de la Gardie generalmajor Simon Grundel Helmfelt (f. 25/9 1617 d. 14 juli 1677 i slaget vid Landskrona). NOT!!!
ARMÉ I LIVLAND - I RIGA FANNS - KAPTEN JACOB OCH FÄNRIK BERNHARD VIBORG REGEMENTE - JANUARI - MAJ 1654 - Kapten Jacob tillhörde Viborgs regemente i överste Jacob Scotts kompani. 1654/5 Fänrik Bernhard tillhörde även han Viborgs regemente men tillhörde kapten Helmut Hastfers kompani.1654/5. Överste Jacob Scott - för ett värvat regemente till häst och en skvadron dragoner i Livland 15/12 1654. (Elgenstierna VII s. 121). Viborgs regemente var vid den här tiden uppdelad i Viborg östra och Viborg och Viborgs västra. De var bland annat stationerade i Riga. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s.124). Odert Hastfer Viborgs kavalleri (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s. 526).
KRIGSFÖRKLARING -
RYSSLAND ANFÖLL LIVLAND FRÅN TRE HÅLL; RIGA, SYDÖSTRA LIVLAND OCH DORPAT OCH INGERMANLAND
INGERMANLAND 3 JUNI 1656
INGERMANLAND OCH KEXHOLMEN; generalguvernören Gustaf Evertsson Horn (f. 1614 d. d. 1666.) Han hade tillträtt tjänsten den 2 augusti 1654. (Finlands historia under Karl X Gustafs regering s. 63). "Fästningarna Nöteborg, Kexholmen, Ivangorod och Narva är förfallna" (Berättelser ur den svenska historien s. 134).
3 juni 1656 INVADERADE RYSSARNA INGERMANLAND. (Sveriges historia under Carl den 10:de s. 323).
I juli tågade trupper under befäl av Potemkin. Nyenskans ockuperades och Nöteborg blockerades. Med hjälp av flottan landsatte Potemkin trupper på ön Kotlin. En del av den svenska garnisonen flydde till Narva. Det utspelades ett sjöslag i Kotlinoområdet den 22 juli.
I juni belägrade Peter Pushkins Kexholmen och förblev under fästningen till september. Två försök i mitten av juli och i slutet av augusti - släpp Kexholmen misslyckades. Efter att ha stått under fästningen i ytterligare tre veckor drog Pushkin sig lungt tillbaka till Olonets. Ingångandet av Nöteborg - huvudmålet för kampanjen i Ladoga slutade med ett misslyckande för de ryska trupperna, och den 17 november började de dra sig tillbaka. Ryska wikipedia!!!
5 JUNI 1656 - RYSSARNA ANFÖLL NYEN I INGERMANLAND. Invånarna mördades och husen plundarades och brändes ned. Endast en del av befolkningen kunde fly och överlevde på så sätt. Elden tog även en stor del av spannmål och salt. Fästningen erövrades för en kort stund Gustaf Evertsson Horn fick i september 1656 vetskap om fästningen och fann till sin stora förvåning den övergiven. Därefter skonades Nyen ifrån ryska anfall. 1 juni hade fästningen en besättning på 208 man. (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 9-10).
Besättning i Nyen var 19 maj Överste Bååts regemente och 11 man infanterifolk i juni hade Besättningen 208. (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 10).
Nyenskans besättning 1660 sep. Kapten Horns kompani, överste j. v. Hargens regemente, Maj Larssons skvadron, artillerifolk. (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 18).
1664 - Kungliga majestäts garde (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 18). 1675 finns en försvarskarta bevarad. (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 11). Besättning 1664- 1699 (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 19). överste Alexander Pereswetoff-Morath innehade sin befattning ännu år 1688. (Carl v. Bonsdorff (1891) Nyen och Nyenskans - Historisk skildring s. 20). VAR JOHAN DÄR?? BÖRJADE BELÄGRA NÖTEBORG BARA 120 MAN UNDER MAJOR FRANS GRAVE!! FORTIFIKATIONSBOKEN!!
RYSSARNA INFALL DRABBAR ÄVEN LIVLAND - RYSSARNA BELÄGRAR OCH INTAR - DÜNABURG - 18 JULI - 31 JULI 1656 - (Dünaburg ligger ca 230 km från Riga). Den första ryska attacken riktades mot Dünaburg som försvarades av kommendant Hans Johan Willigman. Mellan 18-31 juli 1656 belägrades och erövrades Dünaburg. Den ryska styrkan bestod av 12.000 man. Överste Villigman kastade sig i lågorna av ett hus. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1 s. 132).
DORPAT OCH KOKENHUSEN - Den norra styrkan som bestod av 12.000-15.000 man belägrad Dorpat och inledde den 28 JULI en belägring av staden. Den andra större styrkan var under befäl av den ryske tsaren anföll fästningen Kokenhusen som höll ut till den 14 AUGUSTI 1656 och fortsatte därefter mot Riga. NOT!!
ÖVERBEFÄLHAVARE FÖR DE LIVLÄNDSKA TRUPPERNA MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIES BREV - RYTTMÄSTARE STAHL 8 AUGUSTI 1656 OM ANFALLET 7 AUGUSTI - I ett brev från Magnus Gabriel de la Gardie (överbefälhavare för de livländska trupperna). till Carl Gustaf Lejonhufvud den 8:e augusti skriver överbefälhavare de la Gardie att RYTTMÄSTARE STAHL deltagit i ett återtåg från Kirchholm till Ljungfemhof och varit med i ett utfall mot Riga där den kusinen till den ryske tsarens svärfader infångats. 743 ”Från St. Jungfemhof drog sig Thurn till Kirchholm, hack i häl följd av en rysk armékår på 7,000 man under generalen knes Jakob Zerkazky. Återtåget skedde ej utan sammanstötningar. Vid en träffning mellan 30 svenska ryttare under ryttmästare Stahl och 130 väl beridna ryssar vid Jungfemhof hade bland annat infångats en rysk kaptenlöjtnant, som var kusin till tsarens egen svärfar.” (Carlon, Manfred (1903). Ryska kriget 1656-1658 s. 77).
Bey Gerhard Schrödern skriver i sin dagbok ”Ryttmästare Stahl var under anfallet den 7 en modig soldat och var prisvärd i många situationer”. (Gründliche und warhafftige Relation von der Belagerung der Königl. Stadt Riga in Liefland. (1657). Gedruckt zu Riga: Bey Gerhard Schrödern. Bild 19).
12 AUGUSTI 1656 - "Därefter tågade de ryska soldaterna vidare och kom fram till Rummel, vars tre färjor, var och en bestyckad med tre kanoner, höll vakt vid Düna. Vid befälhavarens försök att föra undan dem blev de av vinden och strömmen drivna mot stranden, varvid färjorna med kanoner föll i moskoviternas händer, men soldaterna lyckades rädda sig i båtarna. Då de svenska ryttare, som inte långt därifrån höll vakt på stranden, hörde larmet, gjorde de ett anfall mot moskoviternas förtrupper och skrärmystlade längr med dem, och sedan de nedgjort många, drog det sig tillbaka i säkerhet. Men även svenskarna led förluster, i det att tjugo ryttare och major Bernhard Rehnbinder stupade och Jakob Weingarten blev sårad i huvudet. Först hade ryttmästare Stahl, med trettio ryttare vid det så kallade Jungfernhof anfallit och 130 moskovitiska ryttare och nedhuggit de flerat, varjämt deras anförare blev skadad och förd till staden". (Pufendorf, Samuel del 3 s. 199). Jungfernhof ligger cirka 4 km från Riga.
Bernhard von Rehbinder dog 20 augusti 1656 i Riga. (Stackelberg, Otto Magnus Geneologische handbuch der estländsiche ritter vol. 1 s. 197). ??????
20 - 21 augusti 1656 - Följande dag, då Magnus Gabriel de la Gardie med några officerare rekognoserade de i närheten av staden belägna sandkullar, kom greve (Heinrich) af Thurn i sporsträck mot de svenska ryttarna, vilka på skilda håll inlåtit sig i skärmytslingar med fienden, och uppmanade dem att hålla ut tappert. Därpå ryckte han mot fiende, men råkade under förföljandet av honom komma för långt bort. Varvid trupetsignaler eller de la Gardies budbärare förmådde honom att vända om, då han var alltför ivrig för att hämnas på fiende, och han blev slutligen omringad och tillika med Vilhelm Cronman och några ryttare nedhuggen. Överstelöjtnant (Johan) von Buddenbrock hade med 30 ryttare följt efter greven av Thurn, men en av dessa undkom endast tre utom Buddenbrock, vilken erhållit 14 sår. Greven av Thurn och Vilhelm Cronmans lik, vilka huvudena blivit avhuggna, blev följade dag förda till staden. Därpå omringades staden av hela den moskovitiska styrkan och råkade därvid i större fara. För några år sedan hade förstäderna blivit försedda med omfattande fästningsverk, vilka dock vid denns tiden inte var i gott skick. Dessa befästningar var ochså av sådan utsträckning, att tillräckligt antal soldater inte fanns för dess försvar. Ty i hela Riga fanns endast 1.800 fotknektar, 500 dragoner, 1.500 ryttare och en del borgare, tillsammans med 5.000 vapenföra, vilka vore för försvaret användbara. Förrådet av kanoner, kulor och krut var heller inte tillräckligt. Därför hade kungen för länge sedan befallit, att alla halvfärdiga befästningsverk skulle raseras, på det att fienden inte skulle kunna dra någon fördel av dem. Emelletid förtog sig de belägrade till kungens stora förtret att i början försvara själva utanverken, inonom vilka en stor del bönder hade tagit sin tillflykt och dit fört sin boskap och sädesförråd. Särskilt hade soldaterna där utposterats, fastän en var måste inse, att det var omöjligt att med en så ringa styrka kunna försvara dessa ofärdiga fästningsverk mot en så fruktansvärd fiende, i synnerhet som de dit flyktade bönderna såväl som invånarna i själva förstäderna, vilka uppgick till ett antal över 700, inte kunde föra vapen. Och man visste för övrigt inte, vid vilken tid man borde lämna fästningsverken, eller på vad sätt detta skulle ske. Därför då, man vet inte av vilken orsak, under natten en plötslig skräck intog allas sinnen, blev husen stuckna i brand och all däri befintlig proviant förstörd, och allt folk flydde in i staden, så att soldaterna ledo mycket, då rådet icke kunde förse dem med proviant. Emellertid var både soldater och borgare modiga och redo att till sista blodsdroppen försvara sig. Kungen hade uttryckligen befallit de la Gardie att inte ingå på någon förlikning eller att tänka på någon kapitulation, allt under den förhoppning att han inom de närmaste dagarna skulle kunna komma med hela arméen för att hjälpa dem. Det fanns ochså ännu inom staden tillräckligt med provianter, men såväl i allmänna kassor som i enskildas rådde en stor pennignbrist, då staden måste underkasta sig stora kostnader för befästningsverkens iståndsättande och då den dessutom under nästföljade år hade försträckt kungen mer än ett hundra tusen thaler. Med ett ord, penningar såväl som krut och annan amunition var otillräckliga för de nödvändigaste behoven. Och soldaterna gick nästan halvnakna, då inga allmänna medel för deras beklädnad var att tillgå och ingen enskild person fanns, som ville eller kunde försträcka penningar. Därtill kom, att genom det utbrutna kriget borgarna, som hade emr än en miljon thaler att fordra på andra orter, inte kunde indriva något av det. All handel låg ochså nere till följd av de höga tullarna. Moskoviterna hade med så mycket större tillförsikt intagit sina ställningar framför staden, som överstelöjtnant (Francis) Johnston, till börden skotte, gått över till fienden och förått stadens tillstånd. För att göra sig så mycket behagligare för moskoviterna hade han farit med lögn, i det han uppgivit att utom borgare och bönder fanns knappast 100 med vapen försedda soldater. Detta gjorde moskoviterna över höfvan djärva, och de skröt med att Estland, Livland, Ingermanland och Finland snart skulle falla i deras händer och att även kungen av Polen skulle underkasta sig Moskva. En Stahlare tillhörde överstelöjtnants regemente."
Överste Francis Johnstons regemente Viborg län. NOT!!!
RIGA - Den 19 augusti 1656 - blir den ryska hären synlig från kyrktornet i Riga och den 21 augusti står tsaren framför staden. Han har själv uppgivit sin styrka till 90.000 man. Staden Rigas försvar bestod av ca 5.000 man varav 2.000 ryttare, 1.800 fotsoldater och resten borgargardet. Riga lyckades ryssarna inte inta staden. Ryssarna led stora förluster och under hösten förstärktes staden med sexton kompanier fotfolk och stora mängder krut. not
RIGA BELÄGRAS AV RYSSARNA 21 AUGUSTI - 5 OKTOBER 1656 - "Till en början hade moskoviterna spritt ut, att de skulle med storm taga Dünamünde, men om detta slog fel, skulle de uppföra en skans mellan staden och denna fästning för att avskärma dess förbindelse med havet. De skröt även, att de skulle få hjälp av holländarna, och att de skulle få danskarna på sin sida. Emellertid ändrade de sin plan och ryckte med hela sin styrka fram mot själva staden och slog läger vid Düna med 90.000 stridande. De ansåg sig så mycket säkrare om att kunna ta staden, som de belägrade, vilka efter mycken tvekan dragit sig in i staden, hade underlåtit att rasera utanverrken och att riva ner hus och häckar. De kunde därför med lätthet anlägga batterier i husen på ett pistolskotts avstånd från vallarna.
23 AUGUSTI 1656 - För kvinnornas veklagan icke skulle göra männen modfällda, lät Magnus Gabriel de la Gardie föra sin gemål och andra officerares fruar över till Sverige, liksom och flera av borgarna sände sina hustruar till Lübeck. Då icke tillräckligt förråd av foder fanns, dränktes alla hästarna, som man kunde undvara. De belägrade bemödade sig genom utfall och skjutande att avhålla moskoviterna från befästningsarbeten, vilkt inte desto mindre pågick fram emot stadsgraven, då fienden hade övervlod av folk och därför icke skonade sina soldater. Snart nog kunde heller inte någon skada genom kanolelden tillfogas fienden.
25 AUGUSTI 1656 - Sedan genom en trumpeterar signal givits, sände moskoviterna till porten en överste, som medförde greven af Thurns huvud i en med sammet överklädd kista tillika med en skrivelse till de la Gardie, officerarna och rådet. I denna skrivelse, som var fylld av barbariskt övermod, uppfordrades staden att kapitulera. Denne överste hade även till uppgift att utspionera vallarnas och gravarnas beskaffenhet. Emellertid blev han utan något svar avvisad, och på det att fienden måtte få veta, vilket mod besjälade de bebägrade, gjorde överste Martin Schultz med 400 fotknektar och överstelöjtnant Mannersköld med 200 ryttare ett utfall. Under den skarpa skärmytslingen blev många av moskoviteran nedhuggna, bland dem den överste, som överlämnat greve af Thorns huvud. Vid samma tillfälle blev de la Gardie vid en utflykt på vallarna skadad av en exploderande kruttunna, varefter han några dagar måste hålla sig i sängen.
Sedan moskoviterna, nu hade fått sina batterier i ordning, öppnade de livlig kanoneld mot staden och kastade in bomber, vilket de forsatte med dag och natt, så länge belägringen varade, varvid större skada vållades byggnader än människor. En natt företog de sig att anfalla den på motsatta stranden av Düna uppförda Cobron-skansen, men blev så grundligt tillbakaslagna av major Heideman, vilken där hade befälet, att de inte vidare vågade förnya försöket, som dessutom försvårats av att vattnet strömmade ut ur den genombrutna fördämningen.
5 SEPTEMBER 1656 - Under kanonelden blev Helmfelt (Simon Grundel-Helmfelt), som stod på en bastion, sårad i huvudet, och även överste Johan von Fersen fick ett revben krossat. Samma dag gjorde svenskarna ett utfall, hög ner många moskoviter och tog med sig 40 oxar till staden. Två dagar därefter (7 september) blev överstlöjtnant Bistram med 150 man fienden från två batterier med stor förlust för denne. Likaledes samma dag, höll major Lensmann och ryttmästare Stahl med 180 ryttare och 60 fotknektar tappert ut mot fienden, gjorde 6 av dessa kanoner obrukbara och hög ner inte mindra än 100 man, men ryttmästare Stahl och Welberg jämte 6 ryttare stupade." (Pufendorf 3 s. 197).
VEM VAR RYTTMÄSTARE STAHL? - Svaret på vem det var som dog finns i Gerhard Schröders bok. "Major Claus Lensman och ryttmästare Richard Stahl med 180 ryttare och 60 musketörer." (Schröder, Gerhard. (1657) Gründliche und wahrhaftige relation von der Belagerung der Königl. Statt Riega in Liefland... den 22sten Augusti Anno 1656 angefangen, und den 5sten October... auggehoben s. 26).
5 OKTOBER 1656 - UPPHÖRDE DEN RYSKA BELÄGRINGEN AV RIGA -Befälhavaren var Simon Grundel-Helmfelt. NOT!!
1657 ÅRS LANDRULLE - CARLENHOF - RYTTMÄSTARE RICHARD - I landrullen som förvaras på stadsbibliotekt i Rige tillhörde 1/4 haken Carlenhof i församlingen Roop ryttmästare Richard så länge han var i tjänst. (Hagemeister, Heinrich von (1836). Matterialen zu einer Geschte der Landgüter Livland teil 1 s.96).
KARL X GUSTAVS FÖRSTA DANSKA KRIG 5 JUNI 1657 - 28 FEBRUARI 1658 - Den danske kungen hade länge legat och funderat på att anfalla Sverige. Missnöjet med freden i Brömsebro 13 augusti 1645 hade växt sig allt starkare. Nu var rätta tillfället - Sveriges armé hade fullt upp att kriga i Polen och Ryssland. Den 5 juni 1657 förklarade Danmark Sverige krig. Kungen fick underrättelse om den danska krigsförklaringen den 23 juli och beslöt då att bryta upp med en del av sin soldater och bege sig mot Danmark. NOT!!!
Slaget vid Walk den 8 juli 1657 (svensk seger)
6 JANUARI 1658 - DEN RYSKA BELÄGRINGEN AV RIGA HÄVS GENOM UTFALL OCH BESEGRANDE AV RYSSARNA I SLAGET VID KOBRON NOT!!!
Freden i Roskilde februari 1658.
I BÖRJAN AV 1658 GJORDE EN RYSK STYRKA ÅTER ETT FIENTLIGT ANFALL I INGERMANLAND OCH NÄRMADE SIG NARVA. (s. 141).
PROVINSEN INGERMANLAND - Provinsen Ingermanlands försvar bestod i huvdsak av fästningar; Nöteborg, Nyen, Kopoije Jama, Ivangorod, Narva och Waske-Narva. (Öhlander, Carl (1898). Bidrag till kännedom om Ingermanlands historia och förvaltning 1. 1617-1645 s 54). KOMMENDANT NYENSKANS - ABRAHAM ANDERSSON RAHN.
MARS 1658 - 5000 RYSSAR ANFÖLL INGERMANLAND OCH BLOCKERADE NARVA OCH BELÄGRADE JAMA. Christer Horn lyckades slå ryssarna vid Narva och undsätta Jama. I slutet av mars försökte 2.000 ryska soldater överrumpla och storma Nyenskans men misslyckades. NOT 15 mars blockerades Narva för en tid av ryssarna. NOT! I mitten av mars 1658 närmade sig Khovansky med sina soldater Narva och påbörjade en belägring. När de den 30 mars fick veta att svenskarna besegrat danskarna och de undertecknat ett fredsavtal i Roskilde blev de rädda att svenskarna skulle skicka sina huvudstyrkor mot Ryssland. En formell vapenvila inleddes i början av april 1658. Den 24 april 1658 hävdes den ryska belägringen av Narva. Ryska wikipedia!! Kommendant i Narva Christoffer Kothen.
I mitten av mars 1658 närmade sig Khovanskys femtusendels avdelning Narva och började sin belägring. Den 30 mars, med en kunglig budbärare, kom beskedet till tsar Conrad von Barner att i februari 1658 besegrade Danmark, den främsta allierade till det ryska imperiet, tvingades stoppa fientligheterna och underteckna ett fredsavtal med Sverige i Roskilde , och att Sverige kunde snart vända tillbaka sina huvudstyrkor mot Ryssland [ 14 ] . Dessa nyheter gjorde det möjligt för Gorn och Khovansky att ingå en informell vapenvila i början av april [ 13 ] . I en annan del av konfrontationen, den 30 mars, stormade en avdelning av kapten F. M. Lodyzhensky utan framgång Nien .
I mitten av april fick Khovansky ett kungligt dekret för att stoppa fientligheterna, den 22 april förde han förhandlingar med Gorn och två dagar senare hävde han belägringen av Narva. På andra fronter av det rysk-svenska kriget var det meningen att stridigheterna skulle upphöra senast den 21 maj [ 13 ] .
VAPTENVILA DEN 17 MAJ 1658 - När ryssarna fick veta att det blivit fred med Danmark blev ryssarna även de fredssugna och drog sig ur Ingermanland och VAPENVILA DEN 17 MAJ 1658 - 17 maj 1658 slöts vapenvila mellan Sverige och Ryssland och det inleddes fredsförhanlingar mellan de båda länderna. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméns och Finland.. s. 146-147)
22-ÅRIGA JOHAN LÖJTNANT OCH INGENJÖRSOFFICER I INGERMANLAND – 1658 fick Johan lön enligt dokument i Riksarkivet från svenska armén. Lönen bestod av två delar. En gällde hans arbete som löjtnant och den andra hans arbete som ingenjör.844 Johan tjänstgjorde 1658-1661 i Ingermanland. NOT!!
20 DECEMBER 1658 - STILLESTÅNDET I VALIESAR 1658 - Ett stilleståndsavtal på tre år tecknades den 20 december 1658 i byn Valiesar söder om Narva. I stilleståndsavtalet bestämdes att Ryssland tills vidare skulle behålla sina erövringar; Kockenhusen, Adsel, Dorpat Marienburg och Wask-Narva. (Mankell, Julius Anteckningar rörande finska arméns och Finland.. s. 146-147).
KAPTEN JOHAN (f.1636 d.1703) tjänstgjorde från 10 FEBRUARI 1659 i NARVA samt vid fästningen i Reval. Johan hade avancerat till kapten och innehade en tvådelad tjänst som kapten i artilleriet och Ingenjör. (I arméns rullor 59:2)
Kapten Johan var i februari i Reval med 33 man tillhörde de som inte följde med tåget till Danmark. (Från Wiechel till Bält s 304-305). KOLLA!!!!!
STOR BRAND I NARVA - den 5 juni 1659 utbröt en stor brand i Narva. Hela staden förutom borgen och tre hus brann ner. NOT!!
ÖVERSTELÖJTNANT JOHAN I NARVA JULI 1659 - Johan tillhörde då regementsstaben i Narva. 59/5.
21 JUNI 1661 FREDSAVTAL I KARDIS - RYSSLAND SVERIGE - Först den 21 juni 1661 tecknades en slutgiltig fred på godset Kardis i Lais socken i Estland. Där avtalades att Ryssland skulle återställa samtliga erövrade områden till Sverige och därmed blev resultatet i det stora hela en återgång till de gränser som fastställts vid Stolbova 1617. Ryssarna lämnade det territorium de ockuperat, en gränsledning skulle genomföras 1662, frigivande av samtliga fångar utan lösen och ostörd handel skulle råda mellan länderna. (Wikipedia Ryska kriget).
EFTER KRIGET;
MAJOR OCH INGENJÖREN JOHAN 1662 – 1662 finns han omnämnd som ingenjör i det av Jacob Stahl uppställda förslaget över fortifikationens personal i Ingermanland. (Munthe, Ludvig W:son (1904-1906). Kongl. Fortifikationens historia. 2, Fortifikationsstaten under Örnehufwudh och Wärnschiöldh 1641-1674. Stockholm: Norstedts s. 405).
TRYCKTA KÄLLOR;
Carlon, Manfred (1903) Ryska kriget 1656-1658
Hagemeister, Heinrich von (1836). Matterialen zu einer Geschte der Landgüter Livland teil 1
Mankell, Julius (1870) Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 del 1
Pufendorf, Samuel von (1915). Friherre Samuel von Pufendorfs sju böcker om konung Carl X Gustafs bragder 3.
Starbäck, Carl Georg, Bäckström, Per Olof Berättelser ur svenska historien/Sjätte delen s. 133-142)
DAGBOK;
Schröder, Gerhard. (1657) Gründliche und wahrhaftige relation von der Belagerung der Königl. Stadt Riega in Liefland wie und welcher gestalt Selbige von dem gruusamen Feinde dem Moszkowiter dem 22sten Augusti Anno 1656 angefangen, und anno 1656 Angefangen.
OTRYCKT KÄLLA; Krigsarkivet - améns rulllor; 1629-1721