ERIK MAGNUS STAËL VON HOLSTEIN
25 oktober 1749 på gården Loddby i Kvillinge i Östergötland - 9 maj 1802 i Poligny, Jura, Frankrike.
ERIK Magnus föräldrar var ryttmästare Mattias Gustaf och Elisabet (född Ulfsparre). (1)
CV enligt Elgenstierna; Erik påbörjade sin militära karriär 1760 som volontär vid Östgöta infanteriregemente. Han avancerade 14 oktober 1763 till sergeant och den 18 mars 1768 till fänrik. 13 september 1772 tjänstgjorde han som löjtnant i armén. (Elgenstierna s. 519 ff)
GUSTAV III:S STATSKUPP 19 AUGUSTI 1772 - Gustav III:s statsvälvning 1772. Bakgrunden till statskuppen var att Gustav III ville göra slut på striderna mellan hattar och mössor och förstärka kungamakten.
1772 ÅRS FÖRFATTNING. Den kan sammanfattas som "konungen ska styra riket, "han och ingen annan", med ansvar inför "Gud och fosterlandet." (Den svenska historien del 10 - Gustav III, en upplyst envåldshärskare. s. 18) Staël var vid den här tiden en 22-årig fänrik i gardet vid Stockholms slott och den förste som steg fram på kungens sida i kuppögonblicket. Nu var hans framgångsrika karriär påbörjad. (Lindqvist, Herman. (2015) Våra kolonier; de vi hade och de som aldrig blev av. s.X)
RIDDARE AV SVÄRDSORDEN - 22 september 1772 belönades han med "Riddare av Svärdsorden".
1776 blev han kammarherre hos drottning Sofia Magdalena. Hon hade gift sig med Gustav III den 1 oktober 1766.
1778 - Anställd vid legationen i Paris.
"Den 1 Februari, tisdag. Hans majestät uppfyller ett vad, han ganska generöst uti juni månad 1778 med hovstallmästaren Muck gjorde, varigenom Hans Majestät till honom skulle förära en guldvärja. Denna värjan hade blivit gjord i Paris genom kammarherre Staëls försorg och nu hit sänd. Värjan var väl arbetad, men ej i den eleganta smak, som os oss sätter allt värde uppå ett arbete. Då Munk fick denna värja, var han med arbetet ganska missnöjd och sade vid konungens bord, att han ej kunde bära en så ful värja, att baron Staël vid denna kommission ej gjort sig någon möda, han bad hans majesät nyttja denna värja åt någon av de hitförväntade prinsen av Holsteins kavallierer eller till någon annan, men att han måste få tillstånd att låta göra sig en annan guldvärja, efter en mera modern och god smak, han ville be statuairen Sergel ge sig en dessien och trodde, att vår guldsmed Zachau skulle arbeta mycket elegantare. Hans majestät återtog sin värja och gav honom lov att låta förfärdiga sig en annan." (Sammanställd av Gustaf Johan Ehrensvärd) Dagboksanteckningar förda vid Gustaf III:s hof. volym 2 s. 44) Journal förd under uppvaktning vid Gustaf III:s hof på Gripsholm och Ulriksdal samt i Stockholm från den 1 januari till den 31 juli 1780
1783 förordnades han till svensk minister och ambassadör i Frankrike.
14 januari 1786 gifte han sig med Anna Louise Germaine Necker. Erik Magus var då 18 år äldre än sin fru. Han var snygg och elegant klädd.
Han gift sig 1786 med Anne Louise Germain (född Necker). Mer känd under namnet Madame de Staël. De fick flera barn bland annat dottern Albertine (8 juni 1797-22 september 1838) som 1816 gifte sig med hertigen Victor de Brolie (12/3 1835 - 22 februari 1870).
Victor de Brolie var ordförande för franska ministerrådet och utrikesminister. Albertine och hertigen de Brolie fick flera barn; Louise, Albert (1juni 1821- 19 januari 1901) och Paul.
Sonen Albert gifte sig 1845 med Pauline (de Galard de Brassac de Béarn). De fick sonen Victor (30 oktober 1846- 26 augusti 1906).
Victor fick sönerna Louis 15 januari 1892 och Maurice 27 april 1875. Louis blev fysiker och fick 1929 Nobelpriset i fysik 1929. Även brodern Maurice blev fysiker.
Om detta kan man läsa i Svensk amerikanska posten 11 december 1929.
GUSTAV III:S RYSKA KRIG 1788 - 1790
TEATERKRIGET 1788 - 1789
Erik Magnus - upphöjdes till friherre 1788.
1789 - 1799 FRANSKA REVOLUTIONEN
16 MARS 1792 - GUSTAV III:S DÖD
20 NOVEMER 1792 - Mathias Albrecht - Han kom att tjänstgöra som kornett vid Livregementet husarkår och ordannsofficer hos kronprinsessan 1812. Mathias Albrecht dog 1813 i en duell. Duellen utkämpades på Buchtenberg vid Dobberan i Mecklenburg mot en rysk soldat vid namnet Sorij. Mathias Albrecht ligger begravd i Dobberans kyrka. (Elgenstierna VII s. 520)
Erik Magnus lämnade Paris 1793 och tjänstgjorde som minister i Köpenhamn.
E.M fick 1795 utnämndes till ambassadör i Paris. (Den svenska historien del 10 s. 228)
1799 - ERIK MAGNUS FÅR AVSKED OCH LEVER DÄREFTER SOM PRIVATPERSON I PARIS FRAM TILL SIN DÖD (Den svenska historien del 10 s. 227)
Han dog på väg 1802 på gränsen av Paris under en resa från Paris till Schweiz.
1) Kvillinge kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker. Huvudserien, SE/VALA/00200/C I/3 (1738-1788) Bild 73
2) Anrep, Gabriel (1858-1864). Svenska adelns ättartaflor/Avdelning 4. Skytte af Duderhoff-Österner. s. 114
under uppbyggnad!!!!
Erik Magnus beskrevs i ett brev av Amerikas president John Adams fru Abigail Adams;
"The Baron de Staël, the swedish ambassador, commes nearets to that character, in is manners and personal appearance, of any gentleman I ever saw. The first time I saw him I was prejudiced in his favor, for his countenance commandes your good opinion; it is animated, intelligent, sensible, affable and, without being perfectly beautiful, is perfectly agreeable; ad to this a fine figure and who can fail in being charmed with the Baron de Staël."
Det var frågan om att ge Creutz en ny Legationssekreterare. Gustaf III skriver till honom;
"Jag önskar veta vilken ni hellre vill ha, den lilla Stael eller greve Oxenstierna. Jag känner ej Staels talang för arbete, jag vet blott att han har en större .. som är att behaga. Vad greve Oxenstierna angår så, hur mycket jag hade att skicka er honom eller rättare att göra honom själv detta nöje, fruktar jag dock, att han ej passar för er. Han har mycket kvickhet, även talang och alla en litteratörs egenskaper. Men härmed förenar han en lättja, som olyckligtvis allför ofta åtföljer snillets livlighet, och vad värre är för en ambassadörs kansli, han har en så deciderad aversion för Chiffer, att med godo och ondo jag aldrig kunnat förmå honom att arbeta i Kanslipresidentens byrå." (Konung Gustaf II:s efterlämnade och 50 år efter hans död ....s. 127)