Tilmann (Theodericus IV - Diedrich) Stail von Holstein ca 1275-17/12 1333

 

Henricus son Tilmann ( Theodericus IV även kallad Diedrich*) Stail von Holstein (IV)  Omnämns först i en urkund från 1282 som son till "Henricus Stail miles von Oustorp".Han arbetade som riddare och borggreve åt ärkebiskopen i Köln.

 

ÄRKEBISKOPEN I KÖLN

 

Enligt wikipedia är: "borggreve, (tyska Burggraf,latin præfectus eller comes urbis, "stadsgreve") kallades i Tyskland under medeltiden den tjänsteman, som förde befälet på en kunglig borg i en stad och där tillika utövade den grevliga domrätten." 

 

 

GERTRUF VON ELVERFELDT - Tillmann var gift med .Gertrud (von Elverfeldt) Hon var dotter till Conrad von Elverfeldt. Han var burgmann Windeck 1264, drost von  Hochstaden 1265,  och lantmarskalk i Westfalen 1276 .Conrad  var son till Arnold I von Heppendorf (von Elverfeld). Tilmann var lord of Langwaden samt viscount vanKeulen. (enligt holländsk sajt) 

 

Den 17 december 1333 blev Tilmann och två av hans söner ihjälslagna i ett bråk med uppretade kölnerborgare. På grund av detta begravdes Tilmann i klostret Weiher. NOT!!!

 

UR ANTON FAHNE

 

"Tillmann flecke mit seinem söhnen, sein schwigersohne und seine enkel quittirt der stadt  Cöln den ihnen für kriegsdienst schuldigen sold." 1320 15 december." Fanhe, Anton s.13 not 17).

 

TILLMANN BLIR IHJÄLSLAGEN AV UPPRETADE KÖLNERBOR 17 december 1333 - "Suhne swichen der stadt cöln und dem geschlect der stael wegen todsschlag 1333 17  december och 1338 6 april."(Fahne, Anton.  s.15 not 21)

 

ANTON FAHNE SOM KÄLLA  - KRITIK OCH BERÖM

Anton Fahne fick kritik för sin kompetens och flit inom områdena historisk forskning och släktforskning. Så småningom gjordes även anklagelser om avsiktlig förfalskning. Några exempel bör illustrera detta: 

 

Arkivet för staden Dortmund måste ha befunnit sig i ett mycket kaotiskt tillstånd under Fahnes livstid, och så läser man i årsrapporten för Historiska föreningen för Dortmund och grevskapet Mark : 

"Arkivet var svårtillgängligt, dåligt känt och ännu sämre publicerat, dåligt orgnisetat och utsatt för förfall". 

 

Anton Fahne hade handlingar och akter därifrån i sin ägo, som han tydligen inte lämnade tillbaka helt frivilligt. Historikerna Karl Rübel, som sattes till ansvarig för arkivet den 1 juli 1873 skrev 1910. 

"Förtydligandet av några felektigheter i Fahne intryck försvårades till hen början eftertsom Fahne hade behållit ett inte obetydligt antal dokument ur  Dortmund-arkivet som han använt i sina publikationer, fram till 1876 och först återlämnat dem till Dortmund-arkivet när Dortmund rekvierade dem."

 

År tidigare hade Rübel redan börjat demontera publikationer som felaktiga och fulla av förfalsningar i olika essäer som han publicerade i Bidrag till Dortmund historia och grevskapet Mark. Rübel verkade särskilt genialiskt när det gällde blandningen av faktiskt verifierbara dokument och filer med de som inte finns, men ochså fräkt påståendet om falskt innehåll i verifierbara källor. Han anklagade honom för att ha gjort amatörmässiga misstag, till exempel genom att "nästan alltid" felaktigt lösa medeltida datum. Som ett exempel citerade Rübel: 

 

"Fahnes felaktiga datering bygger på det faktum att Fahne alltid lösa "feria secunda" som andra dagen efter, istället för att lösa som måndgag och komplettera de andra resolutionerna på samma sätt"

 

BERÖM AV ANTON FAHNES ARBETE

Det var inte alla som var kritiska till Anton Fahnes forskning. Många historiska sällskap gav honom beröm. Exempelvis utsågs han 4 maj 1845 till hederledarmot av xxx ledd av Paul Wigand.

Han utsågs även till hedersledarmöt den 30 mars 1853 i Association for history and Archaeology of Westphalia. 

Han blev utsedd till hederledarmot i "Societé historique et archaelogique i Maastricht den 1 december 1853 och x den 22 november 1866, samma år x och den 13 november 1871 i heralidiska föreninen Herold i Berlin. 

Källa ; https://de.wikipedia.org/wiki/Anton_Fahne 

 

INCANNADE VERK - Bibloteket i München har scannat in många av hans verk. Jag har använt mig av följande;

Fahne, A: Geschlechter und sitz/2 urkundenbuch des geschlechts Staël von Holstein, Köln 1869 

Fahne, AGeschlechter und sitz/3 Geschleche de Herren Staël von Holstein , Köln 1871  

 

 

 Tilmann (Theodericus IV - Diedrich) 

Henricus son Tilmann (Diedrich) Stail von Holstein (IV) was born 1265 och served as knight and burggraf in Cologne. 

 

Burgmann (plural: Burgmannen) was a member of the low aristocracy in the Middle Ages who guarded and defended castles. They where hired by a lord of the castle, often titled the burgrave (Burggraf), to take on the Burghut, the guarding and defence of a castle. The role is roughly equivalent to the English castellan. Although they were paid for their services, they had to provide their own amour. 

 

On December 17, 1333 Tilmann and two of his sons were slained in a fight with angry citizens of Cologne. He was because of this  buried in the monastery Weyarn. Tillmann was married to Gertrud von Elverfeldt and got together with her the son Lutter Stail von Holstein (V).

 

Gertrud was the daughter of Conrad von Elverfeldt. Conrad was born 1225 och died sometime after 1307. He was burgman in Windeck He was working as a drost to the family von Hochstaden in 1264 and as lantmarskalk in Westfalen in 1276. Conrad was the son of Arnold I von Heppendorf (von Elverfeldt). 

  

Källor/citations :

 

Fahne, A: Geschlechter und sitz/2 urkundenbuch des geschlechts Staël von Holstein, Köln 1869 

Fahne, AGeschlechter und sitz/3 Geschleche de Herren Staël von Holstein , Köln 1871  

Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaft sid 552 ff

Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaft sid 552, 553

Baron Thomas Staël von Holsteins homepage

 

Bilder: Riddarborgen Are

Borgen Are

Siebmacher, Johann: New Wappenbuch 1605 - Familjens vapen

Erscheinungsbild des auferstandenen Christus als Gärtner vor Maria Magdalena. Altarflügelbild aus der ehemaligen Walburgiskirche in Soest. Wohl Soest, 1489  

Ahntafel Elsa Stael

Familjen von Elverfeldts hemsida

Zambow genealogie - Elverfeld


  * "Diethrich nenntseinen Erstgeborenen Lothar, und danach wird dieser Vorname der

Lieblingsvorname der  Ahre schlechthin". Citat ur Archiv mittelrheinische kirchengeschichte

årgång 6 1954 Bornheim, Werner: "Zur älteren Geschichte der Grafen von Ahre"